En dag på Öland i november 2008

Barbro och jag tillbringade den 28 november på Öland, vi bodde bra på Hotelll Strand i Borgholm, åkte runt på norra Öland på dagen och åt en god middag på Hotell Borgholm hos Karin Fransson på kvällen.

Vid Gillberga träffade Barbro på två kompisar. Tures kommentar: Man kan inte ha kossor som kompisar.

Lite längre norrut hittade vi denna stensamling. Albin: Farmor du har inte alls byggt den kojan själv. Farmor: Jo, en sten la jag dit.

Trollfarmor i Trollskogen. Albin och Ture: Var är trollen?

Inte störst men vackrast

Idag fyllde Rune Bengtsson 70 år, grattis. Sin vana trogen visade Rune sjävltagna bilder och kåserade därtill.

Enligt Rune växer Sveriges största lönn i Vimmerbytrakten, Blekinges största lönn finns vid Soft Center i Ronneby men den vackraste står vid Karlsnäsgården. Den är grön hela sommaren oavsett hur torrt det är, allt enligt specialisten och trädinventeraren Rune Bengtsson.

Grus i maskineriet....

Nej så allvarligt är det inte. Men däremot på parkeringen, med hjälp av Lars-Olof Månssons snabba beställning av grus och den maskin som vi haft för att färdigställa pulkabacken , har vi grusat av parkeringen.

Nedanstående bilder visar stigen från fotbollsplanen och den anlagda pulkabacken. Nu väntar vi bara på kyla och snö så att vi kan inviga den. Också vindskyddet på ängen har fått en uppfräschning med tillfälliga bänkar, bord och även där ny grus.

Tre saker att komma ihåg för 30 år sedan

I dagens BLT fick vi ovanstående påminnelse, på den tiden var denna landskamp motsvarande det som idag är junior-VM.

Det som också gladde oss ROK:are det året var damlagets insats på Tvåmila. Den då "lilla" orienteringsklubben blev tvåa med Kerstin på sista sträckan där hon sprang respektlöst mot konkurrenterna och fick se sig slagen av endast IK Jarl från Rättvik med den etablerade landslagslöparen Monika Andersson på sista.

Nämnas kan också att 1978 flyttade Ronneby Orienteringsklubb in på Karlsnäsgården.

Ytterligare m m i utveklingen

Nästa steg i utvecklingen på Karlsnäs som vi nu har påbörjat är anläggande av en pulkacke på den kulle som ligger ca 100 m N Karlsnäslogen. I kväll är skogsmaskinen på plats och förbereder, i morgon kommer grävmaskinen och jämnar till backen. Vi kommer också att anlägga en stig för att nå backen enkelt från parkeringen. Stigen startar vid fotbollsplanens nordöstra hörn, går ner över bäcken, genom alkärret, över bäcken och upp till höjden med pulkabacken. Klartecken från Länsstyrelsen kom på posten idag.



I samma projekt ingår även OL-karta över Karlsnäs i skala 1:10 000, 6 km², flygfotografering är genomförd och rekognosering samt ritning pågår. Den tredje delen i projektet är bamsespåret i björkskogen intill parkeringen.

Min personliga uppfattning om ungdomars OL-utveckling i Ronneby Orienteringsklubb

För nästan två månader sedan skrev jag ett inlägg här som handlade om tumgreppet och användningen av tumkompass. Jag skrev det under rubriken: Orienteringsfilosofi i Ronneby Orienteringsklubb.

I det inlägget försökte jag beskriva att vi i ROK skall ha en gemensam utbildningsfilosofi för våra nybörjare d v s utbilda dem på ett sätt som vi alla är överens om. Det är inte detsamma som att alla orienterare i ROK skall gå över till tumkompass. Vad vi gamla gubbar och kärringar håller på med i skogen kan vi hålla för oss själva, men när vi skall lära ungdomar orientera då är det tumkompass som gäller. Det skall vara vår OL-filosofi. Framgångsrika fotbollsklubbar använder en spelidé ända från knattelaget upp till representationslaget. Föräldrar och/eller barn som kommer till måndagsverksamheten har valt orientering och Ronneby OK som en idrott de är intresserade av och då skall vi ha en genomarbetad och gemensam strategi för hur vi skall lära dem orientering.

På samma sätt skall vi ha en tanke, en filosofi när vi utvecklar äldre ungdomar som valt orientering som sin idrott och i de flesta fall valt bort andra sporter för just orienteringen. Då är frågan, har vi det idag, ger vi dem det bästa stödet eller supporten för att de skall utvecklas som orienterare och når de, de mål som de själva kanske har satt upp? Vi ger dem idag relativt bra förutsättningar men jag tror att vi kan bättre.

Idén med träningssupport var jättebra men det kräver en stor insatts av såväl instruktör som adept, speciellt om man driver det på ideell basis. På styrelsemötet när det presenterades framförde jag på fullaste allvar min förhoppning att de som åtog sig uppgiften skulle orka med det hela för jag vet hur viktigt det är i en individuell idrott som orientering.

Det finns tre saker som jag vill ta upp till diskussion när det gäller utveckling av våra ungdomar i Ronneby OK. Två är kopplade till orienteringsteknikmomentet och den tredje till löpträningen.

1. Själva tävlingen ger för ungdomar den bästa teknikträningen.

I konkurrensen och i tävlingsmomenten anstränger sig och framförallt koncentrerar ungdomarna sig på ett helt annat sätt än på träning-/klubbtävlingarna där de i flesta/bästa fall möter våra 50 och 60 löpare på dam respektive herrsidan.

Många säger att man inte skall tävla för mycket, de som säger det är ofta föräldrar påhejade av ”förståsigpåare” som själva är lite halvtrötta att stiga upp tidigt och inte får sovmorgon på lördagar och söndagar. Den bästa teknikträningen för ungdomar är tävling i relevant konkurrens och terräng.

Varför påstår jag det? Det spelar ingen roll hur många uppföljare som springer bakom en ungdom och ger feedback under eller efter träningen på Saxemarakartan eller motsvarande kartor i vårt närområde om man inte orienterar i rätt tempo och har orienteringsmoment med rätt svårighetsgrad. När det gäller tempot så är tyvärr våra uppföljare för osnabba, även när det gäller H21 och D21 för våra bästa ungdomar. Kolla kilometertider på de bästa H16 och D16 i landet, de springer lika fort som de bästa H respektive D 21: orna i landet. Således, ungdomarna måste få känslan att genomföra orienteringsmomenten i rätt tempo d v s kunna hantera höghastighetsorientering.

Våra ungdomar i ROK eller Blekinge kan hantera planbildsorientering i högt tempo det visar resultatet på bl a USM kavlen. Terrängområdet utanför Söderhamn där tävlingen gick var nästan stigrikare än Brunnsskogen. Om man sedan kollar in den individuella USM-tävlingen, där det var rena vildmarksterrängen, i varje fall den första delen av banan, då uteblev framgångarna, OL-momenten blev kanske för övermäktiga att genomföra i högt tempo.

2. ”Taktiksnack” före och omedelbar feed back direkt efter tävling.

Detta är det viktigaste när det gäller att mentalt utveckla OL-tekniken. Här måste vi bli bättre på att stödja ungdomar till framför allt icke orienterande föräldrar.

Före gäller det att ge information om terräng, karta, kartritare, banläggare, vilken OL-teknik är det som gäller m h t till det uppräknade och tävlingsarrangemanget i sin helhet. T ex har den föreningen arrangerat tävlingar förr på samma plats, finns gamla kartor över området m m.

Efter tävlingen är det traditionell genomgång av bana, använd orienteringsteknik, låta löparen beskriva ”OL-upplevelsen” m m. Detta kan inte vänta till en gemensam studiecirkel framåt hösten/vintern, då har man glömt bort det viktiga som man skall dra erfarenhet av och det blir för generellt, framför allt blir det inte anpassat till individen.

Ovanstående stöd, före och efter skall ske individuellt. Varför jag särskilt tar upp att ungdomar till icke orienterande föräldrar skall ha särskilt stöd beror på, att i de flesta fall där föräldrarna är orienterare får barnen detta med ”modersmjölken”, det förs OL-teknikdiskussioner hemma vid köksbordet, i bilen till och från tävlingarna/träningar.

3. Distansträning för ungdomar i större omfattning än vad vi har just nu i klubben.

Vi måste tidigt lära våra orienterande ungdomar att löpträna och då distansträna. Det är inte bara viktigt för syreupptagningsförmågan utan distansträningen är också viktig för att anpassa och stärka muskler, senor, senfästen och övergången mellan muskler och senor. Detta är viktigt så att man sedan tål hög belastning vid back och intervallträning.

För lite mer än 30 år sedan var Kerstin Månsson med oss seniorer och sprang distansträning 12 till 15 km om söndagarna på Karlsnäs. För lite mer än ca 15 år sedan var det en generation ungdomar i Ronneby OK som var med och sprang hemlängtansträning 1,5 till 2 timmar på vinterhalvårets söndagar och som också trimmades i veckorna på OL-gymnasiet i Olofström av Thomas Månsson. Jag tror att vi som har följt orienteringen genom åren vet att det gav resultat och framgångar på både nationell och internationell nivå.

14, 15, och 16 åringar kan vara ute och distansträna i 1,5 till 2 timmar i lugnt tempo med vätskekontroller eller vätskebälte. De klarar av att spela innebandy i två till tre timmar non stop utan vätska! Ungdomarna klarar dubbelt så mycket som de själva tror och fyrdubbelt så mycket som vad mamma och pappa tror.

Det är glädjande, det verkar vara ett trendbyte på gång, våra ungdomar väljer att avsluta höstsäsongen med Hyltes 2-mil och Jättemilen i Danmark i stället för som ROK har gjort under en femtonårsperiod till för något år sedan, avslutat säsongen med Novembersprinten.

Jag har följande förslag för till åtgärder:

1. Vi skall göra en noggrann tävlingsplanering, vi skall välja ut tävlingar m h t till mästerskap i närtid och på två till tre års sikt. Öka antalet tävlingar per år så att ungdomarna kommer upp till mellan 30 och 40 tävlingar per år. Det kan betyda tävling både lördag och söndag under säsongerna.

Jag är beredd att se till att transporterna till tävlingarna fungerar med antingen buss, minibuss eller bil. Jag är också beredd att stå för tävlingssupport till dessa tävlingar om det t ex behövs logi m m. Jag tror inte på att anskaffa egen buss eller minibussar, det är för stort underhållsbehov, de ledarresurserna skall vi satsa på tävlingsupport i stället, dessutom blir det billigare att hyra.

2. ”Taktiksnack” före och omedelbar feed back direkt efter tävling.

Här måste vi äldre orienterare ställa upp som inte har egna barn eller har utflugna barn. Vi måste ta oss an ungdomarna i stället för att köra för- och eftersnack med varandra. Framtiden för orienteringen och ROK ligger i ungdomarna och inte hos oss pensionärsorienterare. Även om jag inte kan springa som förr så har jag en del erfarenhet och fortfarande en del att ge vad gäller modern OL-teknik.

3. Distansträning för ungdomar i större omfattning än vad vi har just nu i klubben.

Återigen finns det ett ledarbehov, vi måste ställa upp, springa med ungdomarna i ”snacketempo” under distanspassen, här kan HD 35 – 50 orienterarna också göra en insats, kombinera det egna träningspasset och köra tillsammans med ungdomarna.
Här kan jag tyvärr inte ställa upp själv p g a av en dålig fotled, möjligtvis med cykel.

Vi bör lägga in minst två rejäla distanspass per vecka under vinterhalvåret inte bara på pappret utan alla ”löpbara” individer i klubben måste deltaga och ställa upp som föredömen.

32 presumtiva Vasaloppsåkare på Karlsnäs

Intresset var stort när Ronneby Orienteringsklubbs skidkommitté bjöd in till upptaktsträff i kväll onsdag. 32 personer kom för att få råd och tips av Stefan Ulmeståhl hur man på enklaste sätt tar sig med skidor mellan Sälen och Mora. Förutom Stefans goda råd så pratades det skidor, rullskidor, träning, snösprutning m m.

Bland de intressserade förutom föreningens skidåkare sågs bland annat KIK:s legendariske hockeymålvakt Classe Åström och ordförande i Ronneby kommuns Fritidsnämnd Tommy Andersson.

Skidsnacket fortsatte i samband med fika som klubben bjöd på och Sven-Åke Lindström hade fixat till.

Väntan på väderskydd o omklädningsrum

Väderskyddet eller det vi kallar för vindskyddet på grillängen 150 m norr om Karlsnäsgården håller äntligen på att färdigställas efter ca fyra år. Det var ett av de första objekten som skulle färdigställas i Projekt Karlsnäsgården.

En tapper skara ur skidkommittén tog fram motorsåg, yxor och agerade timmermän i lördags förmiddag, "mutade" med nygrilladkorv som avslutning blev sidoväggarna klara. Nu återstår bara sittbänkar som skall tillverkas av lärkträ, som kommer från en lärk som har stått bara fem meter från vindskyddet. Vi skall också göra nya eldstäder till grillarna med hjälp av s k krossmantlar från stenkrossen i Vambåsa.

Lördagens timmermän var:
Bernt Andersson, Tommy Hammar, Lars-Olof Månsson, Sven-Åke Lindström och Bennie Torstensson.

Tack för ett gediget arbete!


Omklädningsrumsbyggnad

Ritningsunderlag finns anslaget på Karlsnäs, byggnadslovsansökningsunderlag kommer att vara färdigställt denna veckan.

Vi har också märkt ut platsen för byggnaden, en en- och halvplansbyggnad, som kommer att ligga som en vänsterflygel till huvudbyggnaden mitt emot annex 1.

Byggnaden innehåller tre omklädningsrum med flexibelt utnyttjande beroende hur många grupper/kategorier som för respektive tillfälle använder omklädningsrummen. Naturligtvis ingår dusch och bastuavdelningar som också kan användas flexibelt. I bottenplanet finns, städskrubb med ingång från hallen och toaletter i anslutning till respektive omklädningsrum. Det finns också en toalett med separat ingång utifrån. Ett av omlädningsrummen är tillgänglighetsanpassat (handicapanpassat) så även den toalett med direktingång utifrån.

På övervåningen finns ett samlingsrum med pentry, två gruppkonferensrum och toalett.

25-manna

Då var 25-manna avverkat, jag tog mig runt genom att lunka nästan hela banan, det var endast i uppförsbacken till startpunkten jag fick använda en annan ”löpstil”. Vidare gjordes det välbehövliga stopp på banan, vid själva stämplingen, trots att Togge hade försett mig med en s k snabb pinne. Dessutom gjorde jag ett kartläsningsstopp i en nedförsbacke dock var jag så koncentrerad att jag inte märkte förrän strax efteråt att det var Lennart Smedenmark som jag hade mött.

Kilometertiden var svindlande, jag brukar ha som mål att komma under 10 minuter kilometern. På 25-manna hade jag 7:06 min/km, i och för sig bör det väl nämnas att Henrik Johannesson hade 4:47 min/km på samma bana och att det var ganska lättlöpt.

Första hade jag en tanke att springa en direktanmälningsbana på söndagen, två förutsättningar skulle vara klara, den första var uppfylld d v s det var vackert väder. Den andra var att jag skulle känna mig pigg, där var det ett gränsfall. Men det definitiva beslutet tog jag efter att ha fått återvända till bilen för att hämta pengar när jag var på väg från parkeringen till TC på söndagsmorgonen. När jag vände om fem meter uppåt i en liten backe sprutade mjölksyran upp över öronen. Då konstaterade jag att återhämtningstiden efter en ansträngning för mig i det tillstånd jag befinner mig i just nu är betydligt mer än 24 timmar.

Trots vedermödorna var det som valigt härligt att tillsammans med 50 klubbkamrater och flera tusen andra orienterare återigen uppleva ett 25-manna i höstlikt Stockholmsväder.

Träning inför 25-manna

Idag torsdag testades formen på Karlsnäsgårdens parkettgolv d v s det nya 5 km-spåret. Det kändes segt, senaste löppasset var 3:e etappen på Femdagars, de två sista etapperna var det promenad som gällde. Efter passets genomförande ikväll kom beskedet från Togge att återbuden var nere på den nivå att nu gällde bottenskrapet.

Min målsättning med torsdagskvällens löppass var att springa hela tiden utan att stanna, dock var det någon form av gångart i de brantaste uppförsbackarna och jag är inte säker på att minst en fot var i luften för övrigt heller.

Tack Magnus för sparringen, förutom att Du höll tempot uppe, så fick träningspasset dubbelverkan vad gäller flåset eftersom vi snackade hela tiden.

Vi började med m m

Vi började med, med mera. För ungefär ett år sedan när vi hade "brainstorming" avseende Karlsnäsgårdens utveckling kom det fram massor av förslag. Ett förslag som de flesta är överens om är byggnation av ett nytt hus för omklädningsrum. Bygnationen är på gång, vi kommer att lägga in om bygglov nu under oktober månad. I samband med att Ronneby kommun beslutade om en investering på tre miljoner till Karlsnäs, stod det i beslutet " omklädningsrumsbyggnad m m......"

Vi har således börjat med, m m. D v s vi har renoverat i huvudbyggnaden och byggt en "reception" i stället för den gamla kiosken. Vi har, eller rättare sagt Lars-Olof Månsson har satt ner stenstolpar i anslutning till grillplats och infotavlor för att ge lite utrymme så att bilarna inte kommer tätt in tavlorna och grillplatsen vid parkering.

Projekteringen för en pulkabacke är också klar, arbetet i terrängen sätter i gång i närtid.

I dagarna har också gräset i motionsspåren klippts med slaghack inför vinterns övningar. Nu är "gräsbredden" upp till sex meter.

Slutredovisning spårutbyggnad m m vid Karlsnäsgården

2007 planerade vi för en utbyggnad av motionsspåren, nybyggnad av ett scotergarage, nya informationstavlor, ny spårmärkning och ett skärmtak i anslutning till logens norra gavel vid Karlsnäsgården. För denna investering på ca 400 000 kr ansökte vi om ett anläggningsbidrag från Riksidrottsförbundet. Bidragsansökan beviljades med maxbeloppet, 100 000 kr.

Nu är utbyggnaden av spåren och även garage, tavlor, skärmtak samt ny spårmärkning klar och redovisningen kommer att skickas in i närtid.



De nya spårslingorna markerade med blått är på ca 1800 m med en bredd av ca 4 m. Spåren är grusade och har ett ytskikt av stenmjöl.



Garage för snöprepareringsmaskiner

En 35 m² stor träbyggnad med gjuten bottenplatta har uppförts.

Skärmtak för snöprepareringsmaskin (snöfräs)


Informations- och spårtavlor


Märkning av spår


De tidigare befintliga elljus-, konstsnöspåren och de nya spårslingorna på tillsammans 5 km har försetts med ny märkning, ovan markerade, med gult, blått och rött. För den rödmarkerade delen av spåret har vi även sökt "snösponsring" (Svenska Skidförbundet och VattenfalL). Vi vill förse även den delen med elljus. Besked om utfall får vi den 25 oktober.

Exempel spårmärkning

Orienteringsfilosofi i Ronneby Orienteringsklubb

Detta är ett inlägg vad gäller min uppfattning om användning av tumkompass vid utbildninga av nybörjare i OL, publicerat tidigare på Forumsidan, Ronneby OK:s hemsida: 2008-09-04 17:09:52

Jag har under de senaste åren flera gånger per år, såväl på vårterminen som på höstterminen haft orientering med skolklasser på Karlsnäs. I huvudsak har det varit elever från åk 3 till 9 men även åk 1 och 2 och även gymnasieelever har ”drabbats” av mina övningar. Min inriktning i genomförandet har varit att lära dem karttecknen, passa kartan (med tumkompass) och tumgreppet. Samma inriktning har jag för övrigt haft när det gäller OL för vuxengrupper.

I samband med dessa orienteringsövningar ha jag ganska ofta träffat på elever som deltagit i vår nybörjarverksamhet. Det som jag då lägger märke till är att flera av dessa ungdomar fast de har deltagit i vår verksamhet i ett eller flera år och även deltagit i tävlingsklass på OL-tävlingar inte klarar av tumgreppet eller att passa kartan. Det är för mig idag självklart att man skall lära dem att passa kartan med hjälp av tumkompass från allra första början. Tumkompassen skall medföras från första början och den skall vara lika självklar att medföra som kartan.

Jag tycker att vi i Ronneby Orienteringsklubb skall ha en orienteringsfilosofi där tumgreppet ingår redan från första början tillsammans med att passa kartan med hjälp av tumkompass. Vi ol-instruktörer/handledare skall inte ställa frågan ”vill Du ha kompass idag?”. Vid varje tränings- och tävlingstillfälle skall man använda tumkompass.

För ca 25 år sedan lärde jag tillsammans med Barbro, oss två närstående ynglingar att orientera och då, fast jag själv använt vanlig kompass i över 20 år, ”tvingade” vi dem att använda tumkompass och med den passa kartan. Resultatmässigt sätt tror jag att det har haft ganska god effekt. Nu har jag fått höra, via föräldrarna att ett av barnbarnen säger: ”farfar bara tjatar om tumgreppet”. Jag tar det som en komplimang, barnbarnet har nämligen själv upptäckt att man har nytta av tumgreppet och att passa kartan. Tumkompassen tar han också numera själv initiativ till att ta med sig när han skall ut på en OL-bana.

Det är min uppfattning att vi i Ronneby OK skall driva en verksamhet där vi utvecklar en orienteringsförmåga hos dem som är intresserade, i första hand ungdomar och i andra hand även alla andra så att de kan hävda sig i nationell och internationell konkurrens, då måste vi ha en ”orienteringsfilosofi”, inom fotbollen brukar de kalla det för spelidé, som vi är överens om.

I detta sammanhang finns det en stöttesten, d v s att genomdriva ”filosofin” i nybörjarverksamheten. Vi måste vara tillräckligt många instruktörer/handledare som kan tillämpa den, som i fallet ovan, d v s passa kartan och tumgreppet. Jag är inte säker att alla våra handledare som vi har idag på måndagarna kan använda en tumkompass på rätt sätt. Jag är beredd att på ett ”handgripligt” sätt genomföra utbildning av handledare, instruktörer och intresserade föräldrar i ”tumgreppet och passa kartan med tumkompass” i hopp om att få tillräckligt många handledare till måndagarna som ständigt efterfrågas av våra ungdomsledare.

Ovanstående är ingen kritik av nybörjarverksamheten på måndagarna utan det är ett inlägg för att sätta igång en diskussion inför framtiden. Vi måste ha nya idéer och förlag för att gå vidare i utvecklingen av Ronneby Orienteringsklubb och dess verksamhet.

Ledare Kustposten (KA 2 kamratförenings tidning) nr 3 2008

KA - det moderna vapenslaget, ja den sloganen användes på sextiotalet i rekryteringsarbetet. Kustartilleriet var då ett vapenslag som verkligen var modernt som utvecklades och behöll sin modernitet ända till slutet, i början av 2000-talet. Då kom namnbytet Kustartilleriet blev Amfibiekåren och en del av systemen övergick till amfibiebrigaden. Vapensystem finns fortfarande kvar och vad jag förstått används de fortfarande i olika delar av världen även om allt är nerlagt i Sverige.

I Sverige kan vi skåda dessa ”kalla kriget”- system på ”våra” förträffliga museer. Museer med kustartillerianknytning som Museet för rörligt kustartilleri på Aspö, Beredskapsmuseet i Helsingborg, Hemsö Fästning, Vaxholms Fästningsmuseum, Batteri Femörehuvud i Oxelösund och KA 3:s museum i Fårösund är väl mycket väl värda ett besök. För oss kustartillerister är det ovärderligt och näst intill livsviktigt att det finns entusiaster som med ett brinnande intresse lägger ner nästan hela sin själ för att materiellt bevara det som en gång ingått i våra förband.

Det finns ytterligare två grupper av eldsjälar som bör omtalas i detta sammanhang, det är alla författare, skribenter inom och utom det gamla vapenslaget som med outtröttligt intresse förser oss läsare med böcker om Kustartilleriets nästan hundraåriga historia. Den tredje gruppen är de guider som på ovan nämnda platser och även på andra för oss välbekanta platser ger oss svindlande historiska resor ofta kryddade med anekdoter.

En av dessa som kan Kustartilleriets och Karlskronas militära historia är Olle Melin, vars kunskaper för oss i kustartillerikamratkretsen är särskilt värdefulla. Jag vill i detta sammanhang tacka Dig för guidningen i samband med kustartillerikamratföreningsträffen som ägde rum i Karlskrona sista helgen i augusti. Den var mycket omtyckt av deltagarna. Olle tillhör de två sistnämnda grupperna av eldsjälar och är dessutom en mycket uppskattad redaktör för vår tidning Kustposten.

Träffas nästa gång i kamratföreningsregi hoppas jag att vi gör i samband med höstmötet den sjätte november på Sjöofficersmässen, då kommer Ingemar Elofsson f d sjöofficer och kåserar om sitt specialintresse Blekinge Järnvägars historia. Till dess, ha det bra!

46 frallor på 30 minuter

30 minuter tar det att med kniv dela 23 frallebullar, bre dem med Bregott, skära 46 skivor gurka, kärna ur tre paprikor, dela dem, skära 46 strimlor paprika, lägga på 46 skivor ost, lägga på 46 skivor gurka, lägga på 46 strimlor paprika, hämta två brickor, lägga på två servetter, lägga på frallorna på brickorna, dra över plastfolie och ställa in dem i kylskåpet.

Den här erfarenheten får man på Karlsnäs, det ingår i uppgiften att utveckla Karlsnäsgården med omgivande terräng och naturområde till ett centrum för friluftsliv, motionsaktiviteter, friskvård samt de naturnära icke arenabundna idrotterna orientering, skidåkning.

Fortsättning Leklandet

Här syns i alla fall Albin.

En förmiddag i Leklandet

Idag och i morgon är vi Albin- och Turevakter. Bland alla bollarna skall Ture finnas.

På väg till 5-dagars

Matrast vid Brahehus

Ledare Kustposten (KA 2 kamratförenings tidning) nr 2 2008

Ibland när jag hör det dova, karaktäristiska mullret från en 200-båts motorer känner jag saknaden av kustartilleriet och den verksamhet som många av oss hade som en daglig gärning. Förutsättningarna att ljudet skall höras där vi bor är att det skall vara kväll eller helg när allt bakgrundsljud som idag finns i det moderna samhället har tystnat. Fortfarande använder tydligen Marinbasen vid vissa tillfällen dessa flytetyg som jag trodde var förpassade till någon form av museiverksamhet.

Andra tillfällen när olika minnen förknippade med kustartilleriet dyker upp är när man bombarderas av TV-reklam och det är ju rätt ofta just nu när fotbollens Europamästerskap sänds i en reklamkanal. Den ena filmsnutten efter den andra utspelas ju i skärgården eller på stranden. Det är inte så att jag saknar den fysiska närheten av hav och skärgård, vi bor strandnära, kan känna lukten av tång och vi ser också ut över Karlskronas västra skärgård ända ut till Hasslö. Det är nog mera minnet av den verksamhet vi sysslade med som jag saknar ibland.

Tänk att en vacker försommardag stå på en ö intill en mätstation vid ett batteri och titta över ett glittrande sommarhav med en kikare. Leta efter målet och målbåten, kolla antalet streck till passerande segelbåtar, ge eldtillstånd, höra knallarna från pjäserna, se nedslagen som vattenkaskader mot den ljusblå himmeln strax ovan horisontlinjen.

För att till viss del bota denna saknad finns det en möjlighet sista helgen i augusti då kamratföreningen inbjuder till kamratföreningsträff i Karlskrona. Vi kommer då att göra en skärgårdstur och besöka såväl Kungsholmen, Drottningskär som det Rörliga kustartillerimuseet på Aspö.

I KA 2 kamratförening har vi ju just sådan verksamhet för en sådan som jag, entledigad officer och numera även entledigad reservofficer i kustartilleriet. Den senaste aktiviteten i föreningen var ett besök vi Beredskapsmuseet i Helsingborg. Ett stort tack till Johan och Marie André som tog emot oss vid besöket samt till Olle Wennerbeck som guidade oss.

En varm och skön sommarhälsning från oss i styrelsen och hoppas att vi ses på kamratföreningsträffen i augusti.

Fortsatta förändringsarbeten på Karlsnäsgården

Här pågår måning av plank avsedda för tak till ett s k vindskydd på Karlsnäsängen.

Takläggning genomförs med elever från Väggaskolans byggprogram.

Ny informations- och spårtavla är också på gång.

Vi har också fått en hundbadplats i anslutning till Karlsnäsgården.

Ledare Kustposten (KA 2 kamratförenings tidning) nr 1 2008

Upp- och nervända vädervärlden, här i det sydöstra hörnet av Sverige har vi en grön vinter. I skrivande stund i mitten av februari har vi i och för sig en liten köldknäpp med 3 till 4 grader kallt om nätterna men redan i övermorgon lovar metrologerna 6 till 7 plusgrader igen. De första blåsipporna fanns i trädgården redan den 9 februari, är det rekord? Det har funnits gröna vintrar förr.

Upp- och nervända kustartillerivärlden förlåt amfibievärlden, ja man kan nästan tro det när amfibieförband står beredda för att åka ut på en internationell insats i Tchad, långt från havet och i ökenklimat. Är det månne ett sätt att anpassa sig för hotande framtida klimatförändringar? Nej, det visar väl än en gång att amfibieförband kan anpassa sig till uppgiften. Det har hänt förr, fast då var det anpassning till helt andra klimatförhållande men ändock långt ifrån havet. Under andra världskriget i bistert vinterklimat grupperade ett rörligt 15,2 cm kustartilleriförband i närheten av Storlien i Jämtland.

I vår värld, kamratföreningsvärlden är det inte upp och ner utan som vanligt. Vi har traditionsenligt avverkat vårt 72:a årsmöte, denna gång på Sjöofficersmässen. Marinbaschefen, överste Ola Truedsson gästade oss och vi fick en mycket uppskattad uppdatering om läget i Försvarsmakten. Jo, lite upp och ner är det nog ändå och det med glädje för oss KA 2:are. För närvarande, förutom att vi har en Marinbaschef som är grundutbildad vid KA 2 är Per Jenvald nyutnämnd chef för marinbasbataljonen, Mats Lindberg nyutnämnd ställföreträdande chef för Amfibieregementet och Roger Nilsson nyutnämnd chef för Amfibiebataljonen vid nämnda regemente. Chefsutvecklingsklimatet var nog inte så dåligt ändå vid vårt kära regemente.

Vårens kamratföreningsaktiviteter är i antågande. I april genomförs en Berlinresa under Kjell Silverbarks ledning och i maj går vårutflykten till Beredskapsmuseet i Helsingborg. Men vi träffas också i klubblokalen på Skönstavik den andra tisdagen i varje månad mellan 14:00 och 16:00. Vi har också påbörjat planeringen av den årliga kamratföreningsträffen som i år kommer att äga rum i Karlskrona. Preliminärt datum för träffen är för närvarande sista helgen i augusti, efter att olympiaden i Peking har avslutats.