Orienteringsfilosofi i Ronneby Orienteringsklubb

Detta är ett inlägg vad gäller min uppfattning om användning av tumkompass vid utbildninga av nybörjare i OL, publicerat tidigare på Forumsidan, Ronneby OK:s hemsida: 2008-09-04 17:09:52

Jag har under de senaste åren flera gånger per år, såväl på vårterminen som på höstterminen haft orientering med skolklasser på Karlsnäs. I huvudsak har det varit elever från åk 3 till 9 men även åk 1 och 2 och även gymnasieelever har ”drabbats” av mina övningar. Min inriktning i genomförandet har varit att lära dem karttecknen, passa kartan (med tumkompass) och tumgreppet. Samma inriktning har jag för övrigt haft när det gäller OL för vuxengrupper.

I samband med dessa orienteringsövningar ha jag ganska ofta träffat på elever som deltagit i vår nybörjarverksamhet. Det som jag då lägger märke till är att flera av dessa ungdomar fast de har deltagit i vår verksamhet i ett eller flera år och även deltagit i tävlingsklass på OL-tävlingar inte klarar av tumgreppet eller att passa kartan. Det är för mig idag självklart att man skall lära dem att passa kartan med hjälp av tumkompass från allra första början. Tumkompassen skall medföras från första början och den skall vara lika självklar att medföra som kartan.

Jag tycker att vi i Ronneby Orienteringsklubb skall ha en orienteringsfilosofi där tumgreppet ingår redan från första början tillsammans med att passa kartan med hjälp av tumkompass. Vi ol-instruktörer/handledare skall inte ställa frågan ”vill Du ha kompass idag?”. Vid varje tränings- och tävlingstillfälle skall man använda tumkompass.

För ca 25 år sedan lärde jag tillsammans med Barbro, oss två närstående ynglingar att orientera och då, fast jag själv använt vanlig kompass i över 20 år, ”tvingade” vi dem att använda tumkompass och med den passa kartan. Resultatmässigt sätt tror jag att det har haft ganska god effekt. Nu har jag fått höra, via föräldrarna att ett av barnbarnen säger: ”farfar bara tjatar om tumgreppet”. Jag tar det som en komplimang, barnbarnet har nämligen själv upptäckt att man har nytta av tumgreppet och att passa kartan. Tumkompassen tar han också numera själv initiativ till att ta med sig när han skall ut på en OL-bana.

Det är min uppfattning att vi i Ronneby OK skall driva en verksamhet där vi utvecklar en orienteringsförmåga hos dem som är intresserade, i första hand ungdomar och i andra hand även alla andra så att de kan hävda sig i nationell och internationell konkurrens, då måste vi ha en ”orienteringsfilosofi”, inom fotbollen brukar de kalla det för spelidé, som vi är överens om.

I detta sammanhang finns det en stöttesten, d v s att genomdriva ”filosofin” i nybörjarverksamheten. Vi måste vara tillräckligt många instruktörer/handledare som kan tillämpa den, som i fallet ovan, d v s passa kartan och tumgreppet. Jag är inte säker att alla våra handledare som vi har idag på måndagarna kan använda en tumkompass på rätt sätt. Jag är beredd att på ett ”handgripligt” sätt genomföra utbildning av handledare, instruktörer och intresserade föräldrar i ”tumgreppet och passa kartan med tumkompass” i hopp om att få tillräckligt många handledare till måndagarna som ständigt efterfrågas av våra ungdomsledare.

Ovanstående är ingen kritik av nybörjarverksamheten på måndagarna utan det är ett inlägg för att sätta igång en diskussion inför framtiden. Vi måste ha nya idéer och förlag för att gå vidare i utvecklingen av Ronneby Orienteringsklubb och dess verksamhet.

Ledare Kustposten (KA 2 kamratförenings tidning) nr 3 2008

KA - det moderna vapenslaget, ja den sloganen användes på sextiotalet i rekryteringsarbetet. Kustartilleriet var då ett vapenslag som verkligen var modernt som utvecklades och behöll sin modernitet ända till slutet, i början av 2000-talet. Då kom namnbytet Kustartilleriet blev Amfibiekåren och en del av systemen övergick till amfibiebrigaden. Vapensystem finns fortfarande kvar och vad jag förstått används de fortfarande i olika delar av världen även om allt är nerlagt i Sverige.

I Sverige kan vi skåda dessa ”kalla kriget”- system på ”våra” förträffliga museer. Museer med kustartillerianknytning som Museet för rörligt kustartilleri på Aspö, Beredskapsmuseet i Helsingborg, Hemsö Fästning, Vaxholms Fästningsmuseum, Batteri Femörehuvud i Oxelösund och KA 3:s museum i Fårösund är väl mycket väl värda ett besök. För oss kustartillerister är det ovärderligt och näst intill livsviktigt att det finns entusiaster som med ett brinnande intresse lägger ner nästan hela sin själ för att materiellt bevara det som en gång ingått i våra förband.

Det finns ytterligare två grupper av eldsjälar som bör omtalas i detta sammanhang, det är alla författare, skribenter inom och utom det gamla vapenslaget som med outtröttligt intresse förser oss läsare med böcker om Kustartilleriets nästan hundraåriga historia. Den tredje gruppen är de guider som på ovan nämnda platser och även på andra för oss välbekanta platser ger oss svindlande historiska resor ofta kryddade med anekdoter.

En av dessa som kan Kustartilleriets och Karlskronas militära historia är Olle Melin, vars kunskaper för oss i kustartillerikamratkretsen är särskilt värdefulla. Jag vill i detta sammanhang tacka Dig för guidningen i samband med kustartillerikamratföreningsträffen som ägde rum i Karlskrona sista helgen i augusti. Den var mycket omtyckt av deltagarna. Olle tillhör de två sistnämnda grupperna av eldsjälar och är dessutom en mycket uppskattad redaktör för vår tidning Kustposten.

Träffas nästa gång i kamratföreningsregi hoppas jag att vi gör i samband med höstmötet den sjätte november på Sjöofficersmässen, då kommer Ingemar Elofsson f d sjöofficer och kåserar om sitt specialintresse Blekinge Järnvägars historia. Till dess, ha det bra!

46 frallor på 30 minuter

30 minuter tar det att med kniv dela 23 frallebullar, bre dem med Bregott, skära 46 skivor gurka, kärna ur tre paprikor, dela dem, skära 46 strimlor paprika, lägga på 46 skivor ost, lägga på 46 skivor gurka, lägga på 46 strimlor paprika, hämta två brickor, lägga på två servetter, lägga på frallorna på brickorna, dra över plastfolie och ställa in dem i kylskåpet.

Den här erfarenheten får man på Karlsnäs, det ingår i uppgiften att utveckla Karlsnäsgården med omgivande terräng och naturområde till ett centrum för friluftsliv, motionsaktiviteter, friskvård samt de naturnära icke arenabundna idrotterna orientering, skidåkning.